det börjar bli riktiga trakasserier
Min mamma kom just sådär helt oskyldigt och och tittade in huvudet i mitt rum.
Sådär när hon låtsas att hon bara hade vägarna förbi.
"Ursäkta, jag måste bara fråga, när hade du din mens senast?"
så sa hon.
fan va sur jag blir.
det är fan inte okej.
mitt jävla BMI ligger på 20, inte fucking 12, okej?
jag är förfan inte underviktig. och viktigaste av allt, jag försöker inte ens.
jag äter. idag åt jag en hel jävla pizza. okej?
fatta.
sluta var så jävla misstänksam, det är fan inte kul.
I tisdags slutade jag tidigt och satt hela eftermiddagen framför datorn och skrev kultur&idé historia inlämningen medan jag stoppade i mig hur mycket som helst typ. när jag suttit i några timmar och ätit oavbrutet så kommer mamma hem. När hon frågar vad jag ska äta till middag och jag säger att jag inte är hungrig och kan ta nån macka sen så lackar hon.
Hon vägrade förstå att jag ätit en massa. "Hur kan du gå ner så mycket i vikt när du äter så mycket då?"
Och jag sa det att jag faktiskt inte gått ner så mycket i vikt och jag ligger ganska stadigt.
"jaha, hur mycket väger du då?"
jag sa att jag vägde 58 kilo och gjort det i några månader nu, innan vägde jag 60. oj, vad stor skilnad.
Och vad säger hon? "Det tror jag inte på"
NÄHE? synd för dig, ska vi gå och väga mig då som en ko, jävla kärring, tänkte jag.
kan hon bara ge upp?
Sådär när hon låtsas att hon bara hade vägarna förbi.
"Ursäkta, jag måste bara fråga, när hade du din mens senast?"
så sa hon.
fan va sur jag blir.
det är fan inte okej.
mitt jävla BMI ligger på 20, inte fucking 12, okej?
jag är förfan inte underviktig. och viktigaste av allt, jag försöker inte ens.
jag äter. idag åt jag en hel jävla pizza. okej?
fatta.
sluta var så jävla misstänksam, det är fan inte kul.
I tisdags slutade jag tidigt och satt hela eftermiddagen framför datorn och skrev kultur&idé historia inlämningen medan jag stoppade i mig hur mycket som helst typ. när jag suttit i några timmar och ätit oavbrutet så kommer mamma hem. När hon frågar vad jag ska äta till middag och jag säger att jag inte är hungrig och kan ta nån macka sen så lackar hon.
Hon vägrade förstå att jag ätit en massa. "Hur kan du gå ner så mycket i vikt när du äter så mycket då?"
Och jag sa det att jag faktiskt inte gått ner så mycket i vikt och jag ligger ganska stadigt.
"jaha, hur mycket väger du då?"
jag sa att jag vägde 58 kilo och gjort det i några månader nu, innan vägde jag 60. oj, vad stor skilnad.
Och vad säger hon? "Det tror jag inte på"
NÄHE? synd för dig, ska vi gå och väga mig då som en ko, jävla kärring, tänkte jag.
kan hon bara ge upp?
Kommentarer
Postat av: Företagerskan
Hej! Ramlade in här av en slump.. känner inte alls din mamma men kan känna igen mig i mammarollen. Tror att din mamma egentligen bryr sig väldigt mycket om dig och oroar sig för dig (det är typiskt mammor):) men har svårt att veta hur hon ska visa det. Ibland blir det "dumma" kommentarer som -Har du mössa och vantar på dig, har du borstat tänderna?? osv (min dotter är yngre än dig) men vet ju att hon har borstat tänderna och tagit på sig mössa - är bara lite "hönsmamma-tendenser" ler Ha en underbar lördag!!
Trackback
