sitter och tröstäter pommes

jag vill inte ens ha dem.
jag ville, men när fritösen var klar så hade jag redan hunnit ändra mig.
men då blev jag lack på mig själv. tänkte ett vafan carras, nu får du ta och ge dig.
har du bestämt dig så har du, käka de där jävla pommes fritsen nu.
så nu gör ag det.

som en protest mot mig själv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0