..och jag är så trött på fjortonåringar i minikjol

och jag vill inte lyssna på musik för det känns som att något vaknar till liv och vill sprängas i bitar (kanske ar det verkligheten kanske inte alls) jag känner mig inspirerad men har ingen aning om till vad, och jag funderar på om jag egentligen mår så bra eller om det bara är en lögn.
Jag vill ta allt som är fult och slå sönder det så det inte finns mer, och jag vill inte vara jag (men skulle inte stå ut med att vara någon annan).

jag följer mina tvångstankar utan att tänka på det och jag känner att jag måste härifrån. nu eller aldrig.

förlåt för mina osorterade tankar som jag bara var tvungen att få ur mig. men jag var bara tvungen att få ur mig dem.
?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0